torsdag 15 september 2016

Tillbakablick


Saknar min lilla plutt så otroligt mycket. Den senaste tiden har jag haft en känsla av att jag bara måste ha en tibbe till i mitt liv. Har varit inne på andra raser som till exempel amerikanare men nu lutar det mer och mer åt tibbe-hållet.

Får se vad som händer nästa år. Nu har jag varken orken eller tiden för en valp. Men nån gång så...


söndag 11 september 2016

Första promenaden på ett tag

Efter att jag har varit förkyld i två veckor och varit mer eller mindre däckad större delen av tiden så var det riktigt skönt att komma ut i skogen idag. Tjejen tyckte oxå det 😊



Vi gick inte lika långt som vi brukar eftersom jag inte är riktigt 100 procent ok men vi strosade runt i en timme i alla fall. Tjejen fick roa sig själv vilket aldrig brukar vara fel i hennes ögon. Enda kravet är att hon kommer när jag ropar.
Som tur är så är Tjejen ingen hund som gillar att rulla sig i diverse saker och dofter, till skillnad från Sonia. Där var det garanterat duschen som gällde efter en "fri lek"-promenad.



tisdag 23 augusti 2016

Bättre sent än aldrig

I somras var jag och Peter till Bilkyrkogården i Kyrkömosse. Tömde kameran idag och upptäckte att jag inte hade lagt in dom bilderna i datorn. Här kommer ett urval...

På väg...

Tittut :o)

Nog för att jag brukar vara slarvig med min bil men så här illa är det inte i alla fall :o)

"Jösses så mycket skrot!!!"




Ja jag förstod inte riktigt vitsen med det hela men Peter var i sjunde i himlen :o) Jag menar...det var ju bara en massa skrotbilar i en skog. Det finns ju en story bakom den här skroten och det var ju en gubbe som lagade bilar och sen inte orkade för han blev för gammal. Kommunen ville ta bort allt men invånarna protesterade. Ja ja...vi är alla olika här i världen.

fredag 19 augusti 2016

En till

Idag somnade min svägerska in. En till som ryckts bort från mitt liv.
Trots att jag vet att det var bäst för henne så är det ändå ett hål i hjärtat. Det känns så orättvist. Hon hade så mycket kvar att ge. Men hennes kropp orkade inte.

Sov gott älskade Carina. Älskar dig...


onsdag 17 augusti 2016

Virrpanna...det är jag det...

På väg till jobbet imorse skulle jag tanka. Blev lite förbannad över att pumpen slog av hela tiden. Så efter att jag mer eller mindre tvingat i 10 liter så tänkte jag - nä, jag skiter i det här. Jag tankar senare eller imorgon.

Ska hänga tillbaka pumpen och då upptäcker jag till min fasa att handtaget är ju för faan GRÖNT!!! Jag har tankat bensin i min bil som går på diesel. Efter att jag stått och funderat i ca 40 sekunder på vad jag ska göra så ringer jag Peter. Han säger åt mig att INTE STARTA BILEN och ringa verkstan. Ringde verkstan och dom sa åt mig att INTE STARTA BILEN och ringa en bärgare.

Börja ju ana vid det här laget att det var bra att jag inte startade bilen 😊

Ringde bärgaren och förklarade vad som hänt (eller rättare sagt vad jag gjort för det var ju inte så att det bara råkade flyga in bensin i min tank av sig självt). Fick stå och vänta på bärgaren som efter en stund ringde mig för att kolla min exakta position. Det första han säger när jag svarar är - jaha det var du som hade tankat fel eller?
Ja det var ju det...



Fick den bärgad till verkstan där en granne plockade upp mig och körde mig hem. Väl hemma hämtade jag nycklarna till chevan och började åka mot jobbet. Peter var på väg hem från Stockholm så han stannade i Nykvarn och så bytte vi bilar. Jag skulle till Stockholm efter jobbet och hade ingen lust att ratta chevan i storstan.

På vägen hem ringde dom från verkstan och sa att bilen var klar. Dom hade tömt ut tanken och fyllt på med DIESEL.



Så nu är jag äntligen hemma. Bilen är hemma. Jag sitter i soffan med en kopp kaffe och jag lovar att aldrig mer tanka fel...


tisdag 16 augusti 2016

När det känns jobbigt

När livet inte är på topp, när man känner sig nere, när man känner att gråten är nära...Då är det skönt att ta jycken och gå ut i skogen. Vi gick runt, runt...precis som mina tankar. Vi satte oss ner och kramades. Gråten väller över. Hejdlöst. Tjejen pussar på kinden, tar bort mina tårar. Vi går vidare. Vidare runt, runt...precis som mina tankar.



Jag är riktigt trött på sjukdomar och döden. Jävligt less på det. Alla i ens närhet, alla som jag bryr mig om, blir sjuka och dör. Ja inte riktigt alla men det känns så.

När ska livet bara flyta på? När ska livet vara någorlunda lätt att leva? Jag behöver semester! Semester från mitt liv...